MAIF-OL tidiga historia

"För ordnande av en orienteringstävling tillsattes hrr A Fernstedt, I Lindberg, E Samuelsson, P Beije och Axel Andersson. I orienteringslöpningen uppsatte E Samuelsson en pokal."

Så står det i protokollet från MAIF:s höstmöte på Hammarströms konditori, torsdagen den 22 okt. 1925. En ny idrott introducerades i föreningen. Det var på Erik Samuelssons förslag som beslutet togs, och denne får alltså anses vara sportens upphovsman i föreningen.
Redan söndagen den 1 nov. ordnades tävlingen. Start vid Kolmetorp, två kontroller och mål vid Bergsätter. Banan var 6 km, segraren hette Sven Persson och var blott 18 år gammal. Segrartid 45,35. Endast 6 man hade startat, en besvikelse. (Se karta och fullständigt protokoll från loppet.)

Detta var inte första orienteringstävlingen till fots som en Motalaförening ordnat. I september samma år, alltså 2 månader tidigare, hade tävlingsformen ingått som ett moment i scout-tävling, ordnad av Motala scoutkår i Vedemö.
Eftersom såväl Artics IK, Samskolans IK som SGU IF, hade deltagare med på MAIF:s "Stortävling" nästa år, 1926, kan det inte uteslutas att någon, eller några, av dessa klubbar var före MAIF med orienteringsskubb i Motala, även om inte tidningsläggen ger besked om detta.

Redan 1922 hade för övrigt MAIF:s skidkommitté ordnat två stycken skid-orienteringar. En på dagen med 18 startande och en nattlig med 11 startande.

Söndagen den 8 november 1925, alltså en vecka efter MAIF:s debut-tävling, ordnade Kungliga Första Livgrenadjärregementets IF i Linköping, alltså I4, Östergötlands DM i Björkaskogarna. Ingen MAIF:are startade, men den blivande MAIF-ordföranden mm, Alf Widén, var anmäld för IK Forward, Linköping, utan att dock starta i det rådande busvädret på söndagen (kyla och snö). Av 132 anmälda startade 80. (Se karta.)

Hösten 1926 ordnade MAIF en ny tävling, denna gång i Björka. Hela 25 man anmälde sig. Namnet "Stortävlingen" var därmed givet, inte många, om ens något, lokalt sportarrangemang samlade så stort startfält på den tiden. Det dåliga vädret på tävlingsdagen gjorde dock att endast 9 kom till start och 6 fullföljde. (Se karta och resultat.)

På MAIF:s höstmöte, tisdagen 2 november, utsågs tre man: A Fernstedt, ordf., I Lindberg, kassör, och A Widén, sekr., att ingå i en orienteringskommitté. Höstmötets datum, 2 nov. 1926, brukar det anses att MAIF:s orienteringssektion bildades, även om det "officiella dopet" inte blev av förrän följande år.
Kommittén började sitt arbete med att omedelbart inbjuda till Motalamästerskap. Detta gick av stapeln söndagen den 21 november, med Nils Johansson som banläggare. Även han höll till i Björka, öster om järnvägen. Deltagare från tre föreningar, Artics IK, Samskolans IK och SGU IF, förutom arrangören, ställde upp. Individuellt blev V. Lindqvist bäste MAIF:are på tredje plats, men lagsegern vann man. (Se karta och resultat.)

Samma år, 1926, 17:de respektive 31:te oktober, ordnade för övrigt SGU Mjölby och Vadstena GIF sina första orienteringar. Där låg alltså MAIF ett år före.

1927 bestod orienteringssektionens styrelse av: Ordf; Axel Fernstedt, kassör; Erik Samuelsson och sekr.; Alf Widén.

Motalamästerskapet ordnades av Fernstedt och Ivar Lindberg vann. Första kontrollen; Farfarsstugan på Övralid.

För första gången ställde MAIF detta år upp på DM. Hela 9 man företog, för egen kostnad, den långa resan till Stafsjö i Kolmården, där tävlingen gick. Bäste MAIF:are blev Gösta Persson på 15:de plats. (Se karta och diverse resultat.)

Två träningstävlingar ordnades under året och 15 aktiva fanns.

1928 var MAIF enda orienteringsidkande förening i Motala och första klubbmästerskapet kunde hållas. Alf Widén vann. (Se karta och resultat.)

På DM, norr om sjön Roxen, blev Pelle Wickman 4:de man, en verkligt förnämlig prestation.

Den första "Triangelmatchen" mot IFK Linköping och SGU Mjölby, gick detta år. Stadsmatch liksom, eftersom varken LAIK eller LOK ännu börjat med skogssporten. SGU var arrangör. Tyvärr var banläggaren alltför ambitiös. Bland annat tvingades de tävlande simma över en å (tävlingsdatum var 2 november). Tävlingen fick smeknamnet "Maratonjumpningen", på grund av banans längd och det myckna vattnet i kärren. Tiden för den individuelle segraren, E Wigur från arrangörsklubben, blev hela 3.25,08, och då hade ändå, under tävlingens gång, sista kontrollen slopats (man skickade löparna från tredje kontrollen direkt till mål), vilket kortade banan från 14,1 till 11,8 kilometer. Besvärligt i överkant alltså. (Se karta och diverse resultat.)

Ytterligare två nymodigheter, förutom Triangeln, kan uppmärksammas detta år. Onsdagskvällen den 3 oktober hölls en orienteringskurs (kart och kompassträning) på Hammarströms kafé.
Söndagen den 14 oktober var det vidare dags för den första "Samorienteringen", där klubbarna i Mjölby, Motala och Vadstena tränade gemensamt. Träningstävlingar var besvärliga att ordna på den tiden, då kontrollanter skulle ut, oftast på cykel, i skogen.

1929, när MAIF stod i tur att arrangera "Triangeln", gick banläggaren till överdrift åt andra hållet, kan man säga, och lade en alltför lätt bana. Bland annat användes den 2 kilometer långa Hjessasjön, nordost om Borensberg, som kontroll.
Samma dag som Triangeln, arrangerade Distriktstyrelsen den första DM-kavlen. Eller den tredje, om man så vill. Klubbarna hade inte varit intresserade vid de tidigare försöken och inte anmält sig i något större antal. Tyckt att det räckte med lagtävlingen på "riktiga" DM:et.
Nu, vid tredje försöket, skickade man speciella inbjudningsbrev till klubbarna. Normalt annonserade man i tidningarna. Men det var bara Kisa SK och några Norrköpingsföreningar som kom. Tävlingen gick nordväst om Åby. Att "stadsmatchen" mellan Linköping, Mjölby och Motala gick samma dag, sågs inte med blida ögon.

Detta år ordnade smålänningarna sin DM-tävling sydväst om Boxholm, och grabbar från Mjölby och Motala passade på att träningslöpa på samma bana. Fem östgötar, däribland Sven Persson och Alf Widén från MAIF, fick bättre tid än Smålandsmästaren.
En vecka senare blev Sven bäste Motalalöpare, på 18:de plats, på Östergötlands DM.

"Järvakontroller" började användas detta år, och underlättade betydligt vid ordnandet av träningstävlingar. Det var Alf Widén som först använde sig av förenklingen vid ett skubb den 22 september.
Vid alla viktigare tävlingar, ner till Samtävlingsnivå, måste dock även i fortsättningen alla kontroller vara "besatta".

11 aktiva hade funnits under året.

1930 var det kris, inte bara i orienteringssektionen, utan i hela MAIF. Till sektionsårsmötet i februari kom inget folk, och först på Huvudföreningens andra Årsmöte, den 7 mars, redde det mesta upp sig. "Kick" blev Huvudstyrelseordförande och "Carolus" ordförande i orienteringssektionen.
Nu blev det fart av, och vilken fart sén, bland orienterarna. En hemlig givare, alltså Alf Widén (Carolus) själv, satte upp ett Vandringspris till bäste skogslöparen. Motala Vandrarförening bildades som stöd och rekryteringsbas för orienterarna. Redan vid första utflykten, den 18 mars, kom 80 pers. Vana orienterare ställde upp som vandringsledare. Vid senare utflykter kom över 100 deltagare.

Tyvärr lämnade två av de bättre aktiva, Sven Persson och Pelle Wickman, Motala under året.

Efter årets sista tävling, KM, var Alf Widén tvingad "specialskriva" reglerna för Vandringspriset för året. För att inte vinna sitt eget pris, alltså. Detta gick nu istället till unge Stig Linderoth.

17 aktiva hade under året tävlat för föreningen.

1931 hade Carolus blivit riktigt varm på sin ordförandestol. Eftersom snön, för ovanlighetens skull, var riklig denna vinter, och den tidigare skidsektionen upphört på grund av kronisk snöbrist, togs även skidsport upp på orienterarnas program. Flera lopp kördes, som mest startade 40 pers. på en och samma tävling. På vårkanten skänkte Dir. C W Nilzén ett Vandringspris att tävlas om under kommande vintrar. Tills någon vunnit tre gånger förstås, och lyckats ta hem det för alltid.
Följden blev givetvis att snön envist vägrade infinna sig under de följande fem åren, så inget lopp om priset kunde köras. Nåja, onsdagen den 9 mars 1932 faller, förlåt; VRÄKER, en meter snö ner, men den försvinner igen lika snabbt.
1936 tröttnade sektionsstyrelsen, skänkte Vandringspriset till Huvudstyrelsen, som beslöt sätta upp det som Vandringspris till årets bäste idrottare inom klubben, oavsett gren. Och 1937 fick alltså Motalaborna, för första gången på sex år, åter uppleva en snövinter. Helt enligt lagen, Ni vet, om alltings avoghet.
Alltså: Hör Ni någon gråhårsman säga: "Det var bättre vintrar förr", så tro honom inte.

En gångtävling, med Bondebacka Festplats som Tävlingscentrum, ordnades under våren. Även de följande två åren ordnades liknande träningstävlingar, nu med Idrottsparken som utgångspunkt. Margit Staaf, Yngve Sandberg och Elius Thörnqvist blev publikfavoriter.
Den senare var för övrigt Byggmästare och senare ansvarig för byggandet av sportstugan i Björka 1945.
1935 gjordes gångtävlingen Nationell och omkringliggande klubbar inbjöds. Namnet "Varamoronden" präglades och blev under drygt 15 år en av Sveriges större Gångtävlingar. Den gav "Sektionen för Orientering, Skidor och Gång" goda inkomster. 1951 gick sista tävlingen, men för att göra "Varamorondens" historia så lång som möjligt, har även träningstävlingarna 1933 och 32 fått detta namn i efterhand. Till och med "provtävlingen" 1931 kallades så, trots att den inte hade något med Varamon att göra.

Man sysslade även med orientering detta år, 1931 alltså, mest i gammal invand stil. Två nymodigheter bjöd dock Carolus på. Dels att flickor för första gången tävlade, och vidare att den första nattorienteringen ordnades. (Se kartor och resultat.)

Antalet aktiva var 24, varav 2 flickor. Även "bihanget" Vandrarföreningen fortsatte att frodas och skulle så göra i åtta eller nio år till, då de bröt sig loss och bildade Skid- och Frilufts-främjandets Motalaavdelning istället.

1932 började såväl Svante Magnuson som Ivar Borgström sina aktiva orienteringsbanor inom MAIF. De skulle ett tiotal år framåt komma att vara våra bästa löpare i skogen.

IFK Linköping tog sin tredje lagseger, och där med Vandringspriset för alltid, i Triangelmatchen. SGU Mjölby hade då två inteckningar, MAIF ingen, i den stiliga pokalen. Dir. C W Nilzén skänkte ett nytt pris.

Antalet aktiva under året var 27, varav en dam.

1933 rivstartade Ivar Borgström, hitintills helt okänd ute i länet, med att bli 2:a på SGU Mjölbys Stora Vårorientering den 14 maj. Det var 112 deltagare i klassen. Följde upp med en 4:de plats, näst bäste östgöte, på samma klubbs Stora Höstorientering, nu bland 140 startande.
DM:et gick inte så bra för Ivar, men året avslutades med segrar i Triangeln och KM.
KM:et blev för övrigt den första av en rad "orienteringsfester" hos den nyblivne Skyllbergsdirektören Gunnar Folkesson, tidigare Motalabo. Fram till 1943 blev det sammanlagt sex sådana KM-besök i Sydnärke, alltid med bra banor i det stora Skyllbergsbolagets milsvida skogar. Inte minst uppskattades de uppvärmda omklädningslokalerna man alltid bjöds på. Detta inte minst viktigt, eftersom KM liksom av tradition skulle gå sist på säsongen, ofta i slutet av november.

Carolus försök att bredda sporten genom introducerandet av; "MAIF:s Stora Propaganda-orientering", blev ett misslyckande, vilket skylldes på den krångliga utresan med tåg och cykel till något hemligt ställe på Karlsby Kronopark.

28 aktiva finns nu i sektionen. Ingen dam tyvärr.

1934 blev ett av Ivar Borgströms bästa år. Först blev han 4:de man, bäste östgöte, på Norrköping AIS:s Jubileumsorientering den 8 april.
Sedan, för andra året i rad, 2:dre man på SGU Mjölbys Vårorientering.
På hösten vann han samma klubbs Stora Höstorientering.
Vid samtliga dessa tre lopp slog han Gösta Pettersson, Katrineholms AIK, som senare på hösten blev Svensk Riksmästare i loppet vid Dådran i Dalarna. Med facit i hand beklagade säkerligen Ivar att inte han också gjort resan till Dalarna den 23 september. I östgötatidningarna var ju ändå saken klar: Ivar var bäst i Sverige. Och att tävla om DM-tecknet den 28 oktober var meningslöst, menade man, när ändå utgången var given. Det var lika bra att skicka tecknet till Motala direkt.
Det enda lopp den hösten som Ivar inte vann var DM. Alltså.

För att reparera fjolårets misslyckande, höll man detta år till i stadens närhet med Propagandatävlingen den 23 september, och kunde glädja sig åt 30 startande.
"Lilla Propagandan" den 22 april var en ungdomstävling som samlade 23 deltagare, nästan uteslutande scouter. Hela 4 stycken träningsskubb hade också ordnats under förhösten samt en kart- och kompassinstruktionskväll på Hammarströms Kafé.

Antalet aktiva under året var hela 41 stycken, varav 4 damer. Alf Widéns trägna arbete började bära frukt.

1935 blev Ivar Borgström, tillsammans med ytterligare 14 östgötar, uttagen till orienterarnas första SM-tävling. MAIF:arna hade hoppats få med även den yngre brodern Gunnar, men efter ett par dåliga lopp under hösten, blev han ställd utanför. Tur för honom, kanske.
SM-tävlingen i Skinnskatteberg den 20 oktober blev i verkligheten en lekstuga för den övernitiske banläggaren. I varje fall starten och två av de sex kontrollerna var inte ens några ordentliga terrängpunkter. "Dom hängde liksom i luften", skrev Dagens Nyheters reporter. Av 179 startande bröt 75.
Ivar hörde till dom som fullföljde, på 85:te plats. Fjärde östgöte av de sju som klarade problemen. Banan var 13 kilometer och Ivars tid 3 timmar och 47 minuter.

På ledarsidan fick MAIF en god förstärkning detta år. Sigurd Sjöblom flyttade sin frisörsalong från Linköping och hit. I Linköping hade han varit med och dragit igång Linköping AIK:s orientering några år tidigare. 1934 hade han varit initiativtagare till "Östgötaorienteringen", som sedan i flera år var länets största och mest namnkunniga tävling. Samma år hade han även sett till att Damerna fick sin egen DM-tävling. Vid båda loppen hade han varit både Tävlingsledare och Banläggare.
En verkligt stark kraft alltså.

I Motala började han med att ta hand om Stora Propagandan, vilken blev ett fiasko. Ingen begrep någonting. Till och med två resultatlistor presenterades, arrangörernas och löparnas. Den sistnämnda var egentligen Borensbergarnas, fast man snällt nog tog med en del MAIF:are också. Torgny Högberg var dock bäst på båda listorna, kanske hade han brutit.

Även Dam-DM tänkte Sjöblom ordna detta år, nu med sin nya klubb som arrangör. Men länets flickor ansåg att resan till det avlägsna Motala var för lång. Loppet blev inställt på grund av för få anmälda.

En triumf inhöstade MAIF under hösten, nämligen sin första seger i Triangelmatchen. Eller dubbelmatchen kanske. I SGU Mjölby "tjurade" man för att MAIF:arna inte startat på deras DM-kavle söndagen innan. Nu "hämnades" man genom att stå över den av MAIF arrangerade klubbmatchen, trots att man tidigare anmält sig.
Kavle-DM hade MAIF avstått från eftersom Gunnar Borgström kommit helt ur slag och någon lämplig tredjeman inte fanns.

1935 hölls för första gången Höstblot, med bål ute i Vildmarken. Nåja, detta första år dock på Varamostranden. De följande åren blev det dock allt vresigare och vrångare; vid Stenstugan i Bråstorpsskogen, på Smedsbyåsen och till och med uppe i Håleberg. Efter bålen med prisutdelning samlades man inomhus för förtäring och muntrationer, i regel på något av serveringsställena i Varamon.

Efter förra årets debacle ökade åter orienteringsintresset i Motala år 1936. Scout-orienteringen samlade 40 startande, Propagandan 50.
Men för Lilla Propagandan den 26 april var intresset ringa. Vårtävlingar var kanske inget för Motala-borna.

20 september 1936 inleddes den ännu 1988 fortgående klubbmatchen mot Linköpings AIK, som denna gång vann lagtävlingen med över 4 timmar. (Se karta och resultat.)

Två MAIF-flickor startade i Dam-DM:et. Alfhild Leander klarade en 6:e plats bland de 16 startande. (Se karta och resultat.)

Även detta år välvde man avancerade planer på start i DM-kavlen. Tyvärr hade Gunnar Borgström återvänt till sina Jämtländska hemtrakter. När man ordnade en "kvalificeringstävling" för att få fram lämplig löpare till nattsträckan, bröt samtliga kandidater på en lätt bana. Det var endast Ivar Borgström samt en nybörjare som fullföljde av 10 startande. Inte ens de två deltagande flickorna hittade båda kontrollerna. Det blev ingen DM-kavlestart detta år heller.

1936 tävlades det för första gången om klubbmästerskap bland Damer och Juniorer. Marene Ottosson och Erik Johansson hette de första mästarna. (Se karta och resultat.)

1937 var ett av Ivar Borgströms bästa år. Vinst i Mjölby-orienteringen. Bäste östgöte i "Östgöta-orienteringen", 2:a, och SM, 23:a, och skogskarlsmatchen mot Närke, Stockholm och Helsingfors, 7:a.

IFK Linköping tog hem sitt andra Vandringspris för alltid i Triangel-matchen genom tredje segern. Denna gång hade MAIF och SGU Mjölby var sin inteckning i priset.

På årsmötet måndagen den 14 februari 1938 blev Sigurd Sjöblom vald till orienteringssektionens ordförande efter Alf Widén, som av någon anledning avgick.

Våren 1938 hyrdes torpet Sjöbo vid sjön Lilla Vänsterns sydostände som klubbstuga, vilket på den tiden var ett stort steg för en idrottsklubb. Invigningen söndagen den 24 april samlade mycket folk. Man avstod till och med start i SGU Mjölbys Vårorientering.
Men när man samma vår ordnade Lilla Propagandan på samma plats, kom endast 10 till start.

Vintern hade i stort sett varit snöfri och Vandrarföreningens många utflykter samlade alltid mycket folk. Över 100 pers ibland.
Men när sektionens mest inkomstbringande objekt, Varamoronden, skulle arrangeras den 8 maj, fick den uppskjutas på grund av ett snöfall som definitivt omöjliggjorde allt tävlande.
19 juli genomfördes gångtävlingen istället.

23 oktober blev den äntligen av. MAIF:s första start i DM-kavlen. Placeringen blev 19:de, bland 35 startande lag. MAIF:s andralag bröt.
En vecka senare tog LAIK sin tredje raka seger i klubbmatchen och därmed Vandringspriset för alltid, utan att MAIF fått någon inteckning i det.

Höstblotet hölls -naturligtvis- vid Sportstugan i Kristberg. Då var det trångt i stugan vid den efterföljande förtäringen, men gemenskapen desto större får man förmoda.

1939 stod MAIF som arrangör av DM-kavlen, vilken genomfördes med bravur. Sigurd Sjöblom var Tävlingsledare och Ivar Borgström Banläggare. 32 lag startade, dock inte arrangörerna själva, tävlingen gick ju i Björka.
Detta var sektionens första större orienterings-arrangemang. det kunde ha varit det andra, men Dam-DM 1935 hade ju måst inställas.
Gånglandskamp mot Tyskland ordnades under sommaren. Sektionen hette ju: "Sektionen för Orientering, skidor och gång". Men skidtävlingar gick nästan aldrig att ordna på grund av den kroniska snöbristen.

En klubbmatch på våren mot Boxholm OK sprack på grund av en skum kontroll. Det fanns ett dussin möjliga bergklattar i ett område där kartan endast visade en.
Även Stora Propagandan var det trassel med, men 2 veckor senare, den 24 september ordnades en ersättningstävling. Scout-orienteringen den 29 oktober samlade över 50 startande.
Höstblotet genomfördes under stora besvärligheter på grund av ett rikligt snöfall just den dagen. Men orienterarna är ju ett segt släkte och man "vadade" ut till Varamon, då all vägtrafik var totalt omöjlig.
Söndagen den 26 november, alltså dagen efter Höstblotet, blev Ivar Borgström invald i östgötaorienterarnas Distriktsstyrelse på Årsmötet i Linköping.

1940 var Andra Världskriget i full gång med drivmedelransonering som följd och orienterarna var hänvisade till järnvägarna för att komma ut i markerna. Alla större tävlingar förlades till dessas närhet, men ibland kunde det bli kilometerlånga promenader till Tävlingscentrum. Gengasbussar började användas till mindre tävlingar i närheten, men då fick orienterarna vara beredda att skjuta på ibland i uppförsbackarna. I varje fall det första året innan gengastekniken var fullt utvecklad.
Förkrigsårens karavaner om kanske 15-talet bussar till de större tävlingarna såg man inte på några år.

Orienteringsintresset ökade i hela landet. På MAIF:s Stora Propaganda 22 oktober, startade över 100 pers. Till exempel.
På femte försöket blev det äntligen seger i klubbmatchen mot LAIK. Överraskande, en vecka tidigare hade Linköpingsklubben vunnit Kavle-DM, där MAIF kommit på 21:a plats, medan andralaget bröt.

Under året hade "egna produkten" Birger Sandahl växt ut till en storlöpare, nästan i Ivar Borgströms klass. Denne började få allt svårare att "sätta ungtupparna på plats".

Vandringspristävlingen 1940:

1941 fortsatte orienteringsutvecklingen både i toppen och på bredden. Efter till Småland utflyttade Birger Sandahl kom Sture Ekstrand till Motala och järnvägen här. Han var en ung storlöpare, som antingen vann med en halvtimma (Stora Propagandan och LAIK-matchen) eller försvann i skogen. Tyvärr flyttade han mitt i höstsäsongen till Stockholm och Spårvägens IF där. Blev SM-löpare så småningom.

27 april strejkade MAIF:s och Borensbergbornas gemensamma gengasbuss på väg till Linköping, så någon start i LAIK:s "Östgötaorientering" blev det inte.
På hösten blev det lagvinster i både LAIK-matchen och Triangeln.

Till sist de bästa placeringarna om Vandringspriset:

På Årsmötet i januari avgick Sigurd Sjöblom som sektionsordförande, efter att ha arbetat upp MAIF till en storklubb i skogen. Han efterträddes av Ivar Borgström på ledarposten.

På individuella DM kom K E Johansson på 4:de och Ivar Borgström på 5:te plats, vilket underligt nog är Ivars bästa DM-placering. Båda kom givetvis med till SM, och även där nådde Ivar sin bästa placering, 20:nde plats. Det var hans 7:de SM-start.
Även på Kavle-SM gick MAIF-grabbarna bra, med en 15:de plats som följd. Man var faktiskt endast 49 sekunder från en 7:deplacering. Ivar Borgström, Harald Danell och Karl-Erik Jansson (inte Johansson) ingick i laget.

På den tiden, under Gustaf i Rude:s och "Fiskhandlarns" ledning, var IFK Askersund en av landets bästa klubbar utanför Huvudstadsregionen. 1941 hade man haft 3 man individuellt och kavlelag med på SM. Ett tidigare år till och med två lag.
Eftersom även MAIF var starka just nu, var det liksom upplagt för "gränskrig". Här skulle klubbmatchas. Första försöket, den 23 augusti, med Gustaf i Rude som banläggare, sprack på grund av en oklar angivelse. Omtävlingen den 1 november, med samma banläggare, gick bättre, även om målsträckan trasslade till det något. Några få löpare föredrog att ta vägen runt en sjö, men dom flesta valde att simma till mål och tjäna någon minut. MAIF vann lagtävlingen (7+2) med tre och en halv minut. Hårt alltså. Individuellt vann MAIF Långa banan tredubbelt och Korta dubbelt, men sedan radade Askersundsborna upp sig och utjämnade ställningen. Nästan, vill säga.

Vid säsongslutet kunde man summera den goda bredden: 24 Seniorer, 8 Damer, 16 Juniorer, samt "Totte" Rydells ungdomsgrupp, litet obestämbar i storlek. Sammanlagt över 60 aktiva under året.

Om Vandringspriset hade striden varit hård:

Gösta Olausson (Odermalm) var en nyinflyttad 22-årig Blekinge, som skulle bli 40-talets bäste MAIF-orienterare.

1943 är MAIF:s stjärngarnityr spräckt. Ivar Borgström har flyttat till Norrköping och ersätts av Alf Widén som sektionsordförande. (Hände egentligen redan hösten 1942). Karl-Erik Jansson, som arbetat på SAAB i Linköping sedan 1940, börjar tävla för IFK i denna stad. Karl Erik Johansson hade insjuknat redan föregående höst och är bara en skugga av sitt forna jag.
Stryk i klubbmatcherna: Med en kvart av Boxholm OK, en halvtimme i Triangeln och en timme av LAIK.

28 augusti vinner Gustav Karlsson A-klassen i IF Start, Örebro:s Nationella orientering vid Vintrosa i Kilsbergen.

Till det positiva hör inköp av en bastu, billigt (visningsobjekt på en utställning). Den placeras vid Dynudden och större omklädningsrum tillbygges. Träningen i Fålehagen skjuter fart.
Utdrag ur protokollet från Styrelsemöte den 4 okt. 1944:

"Beslöts att till hr. Rydell senior, som haft hand om uppeldningen av bastun, med förslagsvis 1:- kr. per gång, ersätta honom för detta arbete."

1 krona, det var ungefär vad en kaffe och bulle kostade på ett Kafé på den tiden. Bra betalt alltså.

1944 var det fart utan like i sektionen, i varje fall när det gällde antalet aktiva. Söndag 13 augusti; 52 startande i träningsorientering. 20 augusti; 43 startande i Lilla Propagandan. 10 september; 104 startande i Stora Propagandan. Fast då var ju inte alla MAIF:are förstås.
För första gången tävlades det om KM i nattorientering, som dock blev ett misslyckande. Ett torp, som egentligen var en ruin, hade angivits som kontroll. Lyktan hängde vid ett nybygge 100 meter vid sidan.
"Vid torpruinen söder om gränsen kunde jag ju inte ha kontrollen när det fanns ett nybyggt torp bara en liten bit därifrån. Jag trodde inte nån skulle märka det", sa banläggaren. En klar felbedömning som visade sig bli helt avgörande för medaljstriden. (Banl. Torsten Rydell och Uno Melkesson.)

Även Dag-KM blev ett misslyckande sedan en kontroll på en Triangelpunkt placerats 200 meter fel och närmare hälften av deltagarna tvingats bryta. (Banl. Torsten Rydell och Nisse Johansson.)

LAIK-matchen stördes också av att sista skärmen placerats i fel kärr, och många deltagare "kom bort". (Arr. LAIK.)

I inget av dessa tre fall inlämnades dock någon protest. Orienterarna är ett tolerant släkte.

Tyvärr blev även Stora Propagandan mindre lyckad, sedan en övernitisk banläggare ordnat en chansartad kontroll vid en bäckupprinna ute i ett större mossområde, samt fått en del av de tävlande att simma över Vassholmasjön. Att springa runt åt söder eller norr betydde rejäla omvägar. (Banl. Geisner Nilsson.)

Äntligen, efter 18 år, lossnar det och ett DM-tecken erövras av MAIF:are. Naturligtvis är det Alf Widén själv som svarar för den "nymodigheten". Klassen är Äldre Oldboy.

Utdrag ur protokollet från allmänt möte den 4 november 1944:

"Ordförande lämnade redogörelse för Sportstugebygget och dess finansiering. Stugans pris, exkl. möbler och dyligt, belöper sig på kr. 3500:-. I Sportstugefonden finns kr. 1700:-. Från Huvudstyrelsen ha vi ansökt om 800:- kr. vilket belopp vi har tillerkänts. Å resterande belopp har sektionen av en industriman på orten, erhållit ett räntefritt lån, att återbetalas när vi så önska."

Tilläggas kan att när vår ordförande, Alf Widén, några år senare till industrimannen (Disp. Axel Holstensson, Luxor) ville återbetala lånet, satte denne upp en förvånad min: "Vadå, det var en gåva så klart."

1945 års största begivenhet är invigningen av Sportstugan i Björka den 17 juni.
Stora Propagandan förläggs till Granvik i Västergötland den 2 september med båtresa över Vättern som populärt inslag.
Klubbtidningen "Skogsluffaren" utkommer med sitt första nummer.

Till det negativa hör att den sista Triangelmatchen, efter en del trassel, kan genomföras den 28 oktober. Men sedan är det slut. IFK är bäst, med två inteckningar, i det senaste priset, men vill nu söka sig starkare tävlingsmotsånd än vad MAIF och SGU kan bjuda.

Även detta år placeras en kontroll fel på Dag-KM:et, men nu protesterar man och om-tävlingen måste ordnas. (Banl. på den underkända, Sven Åke Hermansson, Godegård.)

Gustav Karlsson vinner sista SM-tävlingen i banläggning i kamp med 4000 konkurrenter. Bedömningen drar ut på tiden till våren följande år. 1946 läggs tävlingen om via KM och DM så "finalen" kommer att stå mellan Distriktsmästarna. Segraren kommer i fortsättningen kallas Riksmästare.

Även detta år erövras ett DM-tecken av en MAIF:are. Denna gång i klassen för Damer A, och det är Barbro Spong som svarar för den bedriften. På SM, dit DM-vinnarna blir direktkvalificerade, misslyckas hon dock och blir bland dom sista i mål.

Stig Linderoth blir invald i Östergötlands IF:s orienteringssektions styrelse.

Inge Carlsson vinner ombudstävlingen för Årsboken "Skärmen", med 201 sålda exemplar, mot tvåans, Hilding Karlsson, OK Djerv Karlskoga, 165 exemplar.

För andra gången sker utfärden till Stora Propagandan med båt över Vättern, denna gång till Aspa Bruk och gården Dimmestorp.

Natt-DM arrangeras med Sportstugan i Björka som mål och för första gången går Östergötlands Skogskarlars pris för "Årets bästa bana" till MAIF. (Banl. Gustav Karlsson och Torsten Rydell.)

Alvar Carlén vinner MAIF:s tredje DM-tecken på fyra år. Nu i klassen Äldre Oldboy.

Och sist men inte minst: Inge Carlsson, MAIF, vinner ombudstävling för Årsboken "Skärmen" med 247 sålda exemplar. Tvåan, Edvin Rastner, Östersund, har "endast" krängt 111 ex. Inge Carlsson är inte så oäven som aktiv heller, det visar hans 11:te plats på "Östgöta-orienteringens" A-klass detta år. Exakt 7 minuter efter segraren.

På Årsmötet efter säsongens slut, väljs Torsten Rydell in i Östergötlands Orienteringsförbunds styrelse.
Stig Linderoth har flyttat till Norrköping och utgått ur styrelsen.

Då alltfler klubbar började använda sig av speciella tävlingsdräkter, ville MAIF:arna bara vara litet sämre. Man nöjde sig med enhetligt grön tröja med klubbmärket i svart-vitt på hjärtsidan, naturligtvis, av bröstet.

Stora Propagandan ordnades den 29 augusti ända uppe i Närke vid Svennevad och Skåle Klint, och fick ett surt efterspel, förutom att en del löpare i A-klassen kom bort på grund av en oklar angivelse. Man hade inkräktat på området för individuella DM fyra veckor senare. Där tilläts MAIF:seniorerna endast att springa i B-klassen.

På klubbens träningsläger vid Sportstugan, lördag-söndag 31/7-1/8 bjöd den enväldige banläggaren -professorn sa en del- för första gången på helt omritad backstreckskarta över närmsta nejden. Den gamla från år 1890 var ju ganska detaljfattig i området och speciellt svår när det gällde ungdomsbanor.

För tredje året i rad vinner Inge Carlsson ombudstävlingen för Årsboken "Skärmen". Nu är segern den knappast möjliga: 131 sålda exemplar mot 130 för tvåan, Janne Ohlsson IK Fryken, Lysvik.

1949 blir ett bra aktivt år med segrar i två Nationella lopp.
24 april vinner Karin Larsson "Östgötaorienteringens" Damklass med sex minuter.

På "Björkadagen" vid Sportstugan i juni invigs en Klockstapel, designad Totte Rydell.

DM-kavlen arrangeras med bravur den 11 september i de hårda Forsaskogarna och belönas senare med Skogskarlarnas pris till länets bästa bana under året. (Banl. Torsten Cederin, Gustav Karlsson och Torsten Rydell."

På DM den 25 september blir Karin Larsson trea och vinner tillsammans med Sonia Brask och Eva Hedlund Dam-klassens lagtävling (och blir Distriktsmästare i lag) vilket är en bedrift. Tidigare har ju Norrköpings orienteringsflickor varit allenarådande inom länet.

2 oktober vinner Gösta Odermalm A-klassen i IK Hakarpspojkarnas, Husqvarna, tävling med 8 minuter före andre man.
På våren hade Gösta, mycket god löpare fast ofta gick det för fort, nått en 5:te plats på Dackefejden i Blekinge. Bland tidigare års placeringar kan nämnas; 5:te på Östgötaorienteringen 1945 och 4:de på Juneträffens, Jönköping, 2-mil 1948. Han får anses vara vår bäste under 40-talet.
Följande år, 1950, flyttade han till Stockholm och Hellas, men platsade inte i deras förstalag i Tiomila-orienteringen utan fick springa i 2:an.
Efter ett par år återvände han till Motala.

Att Karin Larsson skulle få göra sin SM-debut detta år var ju inte att vänta, där var ju som vanligt Norrköpingsflickorna självskrivna till de fyra platserna. (Nästa år gick det inte att förbigå henne.)
Till Sydsvenska Mästerskapet den 30 oktober, där Östgötarna är med för första gången, tvingas man dock ta med henne som en av de tio som får starta. Hon blir 23:a sammanlagt och 3:a bland Östgötaflickorna.

Gunnar Nylander vinner Vandringspriset för tredje gången och därmed löparstatyetten för alltid. Man beslutar sluta med priset efter 20 år, det har liksom "tjänat ut", tyckte man. (Se resultatlistor och dylikt.)

På sektionsårsmötet den 5 december avgick Alf Widén som ordförande, för att i stället ägna sig åt samma syssla i MAIF:s Huvudstyrelse.
Claes Klingberg blir vald i hans ställe.

Resultat från OK Dacke, Rödeby (Henry Wrigheds hemtrakter) i Blekinge,

Nationella orientering den 16 april 1950:

Så mycket "utombys" folk var inte vanligt på den tiden.

Nyvalde ordföranden Claes Klingberg gick hårt in för sin uppgift. Började med att sända lag till Tio-milaorienteringen lördag-söndag 29-30 april. Det blev en 46:te plats bland de 114 startande lagen, alltså på den "bättre halvan" om så vill uttrycka det.
Lagsammansättningen var denna:

Som Tävlingsledare började Claes i försiktig skala med en Landsdelstävling i natt-orientering, onsdagen den 23 augusti. Banläggningen överlät han åt andra. (Gustav Karlsson och Torsten Rydell.)
Ungdomsverksamheten var hans stora intresse och Fålehagen utnyttjades flitigt.
För första gången startade MAIF i SM-kavlen för Damer med en 38:onde plats bland de 47 startande lagen som följd. Rätt blygsamt alltså. I laget sprang: Eva Hedlund, Sonia Brask och Karin Larsson. Datum 8 oktober.
På individuella Dam-SM den 22 oktober, blir Karin Larsson 43:a bland de 83 deltagarna. Hon hade "oturen" att tillhöra den halva av de startande som använde "fel" mallkarta vid en av kontrollerna. (En svårangiven kontroll hade utmärkts med knappnål på ett par uppsatta kartor, men på den ena var nålen krökt och kanske flyttad. Man antog att en tidigare startande lagt sin kompass på kartan för snabb inställning och tryckt ner nålen. Så kallat Kamratsabotage.)
Gustav Karlsson vinner DM i Banläggning.

På det sedvanliga träningslägret i Björka, lördag-söndag 4-5 augusti, presenterar Gustav Karlsson en egenhändigt uppmätt och ritad kurvkarta över Sportstugans omgivningar. Den skulle komma att successivt utökas de följande åren.
1951 års utgåva var troligen Sveriges orienterares första egenritade.

Claes Klingberg tränar som Tävlingsledare vid MAIF:s Nationella natt-orientering onsdagen den 22 augusti och klarar uppgiften med glans. Det gör däremot inte banläggaren. På tok för svårt. 3.08 tim. i segrartid och endast 10 fullföljande av 50 startande. (Banl. Torsten Cederin.)

På Klubbmästerskapet den 1 oktober gör "Jumboelefanten" entré. Själv skall den vandra, men en "baby" får "segraren", alltså siste man i Seniorklassen, behålla. Lennart Brask blir den förste lycklige.

Sydsvenska mästerskapet arrangeras den 4 november med Alf Widén som Tävlingsledare och Gustav Karlsson och Torsten Rydell som banläggare. Hård terräng (Forsapartiet) och väl tilltagna kontroller tycker en del.

På ett extra klubbmöte, måndagen den 26 november, delas sektionen upp. Det är för jobbigt att sköta två, eller kanske tre, idrotter, tycker Claes. Alltså; Skidorna bildar eget och den redan nedlagda gången, läggs ner även officiellt.
Men dessförinnan, torsdagen den 15 februari (1951) klarar Karin Ferdinandsson sektionens bästa SM-placering hitintills, en 7:de plats på skidornas 10 km. Tävlingen går i Söderhamn. Karin kommer ursprungligen från Wilhelminatrakten, är gift i Linköping och tävlar för MAIF.

Ungdomsverksamheten blomstrar som aldrig förr under Tottes och Claes ledning. Ett tjugotal är i farten, både flickor och pojkar:

Tyvärr var det väl endast Lars och Folke som fortsatte upp i vuxen ålder.

8-9-10 augusti håller Östergötlands orienteringsflickor kursläger i Björka med Maud Wirstam, Stockholm som ledare. Sonia Brask, Eva Hedlund och Gustav Karlsson hjälper till.

Två Nationella tävlingar hålls, båda med Claes som Tävlingsledare, men med olika banläggare. En nattlig, lördagen den 23 augusti med mål vid Litzkvarn och Torsten Cederin som banläggare, och en daglig, på dagen alltså, söndagen den 26 oktober, med mål en kilometer nordost ut vid Nordsjö gård, Banläggare Gustav Karlsson, Göte Magnuson och Gunnar Nylander, och kartsärtrycket hade massvis med påtryck, konstaterade deltagarna och var inte alls missbelåtna med det.

Individuellt startar ingen av våra starkt framåtgående damer på SM detta år, men budkavlelaget kommer på 28:de plats bland 45 startande. Det är 10 placeringar bättre än för två år sedan, då MAIF-flickorna gjorde sin SM-debut.
I årets lag springer: Eva Hedlund, Stina Magnuson och Karin Larsson.

Torsten Cederin vinner Banläggnings-DM.

Allt föreningsjobb hade möjligen tagit för mycket tid i anspråk, och Claes Klingberg fick problem på "hemmaplan", kastade in handduken och flyttade till Tranås. Torsten Cederin blir sektionsordförande. (Ett inte helt lyckat val, ska det visa sig.)

Tyvärr utfärdas badförbud i Motala-viken, vilket drabbar MAIF:s bastubadande i Stenavadet, dit bastun 1945 flyttats från Dynudden. Planer på en ny flytt uppkommer, nu till Sportstugan i Björka och sjön Salstern. Inte förrän 6 år senare blir det av.

Lördagen den 29 augusti genomförs MAIF:s nationella nattorientering, kallad "Nattligan", med samma banläggare för tredje gången. Alltså den nyvalde ordföranden. Denna gång även Tävlingsledare. Alla nöjda.

På DM-kavlen på våren, den 4 maj, klarade MAIF:s herrseniorlag platserna 5 och 7. På LOK-stafetten den 13 april hade man haft placeringarna 4, 6 och 13 att falla tillbaka på. På den tävlingen hade man för övrigt varit 2:a 1951 och 4:a och 5:a 1952.
Då tycker man att två MAIF-lag borde varit givna till SM-kavlen, där Östergötland hade hela 9 platser att besätta. Men det anser inte ÖOF, utan tar ut följande klubbar, utan att ange ordningsföljden:

På individuella DM den 20 september blir Ingrid Johnsson Dam-mästarinna, och av någon underlig nyck av ÖOF åsidosätts hon ej när det gäller uttagningen till SM, där länet endast har 4 platser. Kanske borde man ändå ha gjort det. Hon blir bara 78 av 92 startande, sedan hon inlett med att springa till andra kontrollen först.
På DM:et tas även lagsegern i Damklassen samt vinner Folke Öhrner Pojkklassen, som dock inte gäller något DM-tecken.

27 september, "lilla Älgsöndagen", inbjuder MAIF till Nationell tävling på Kronoparken, där Kungliga Älgjakten då är avklarad. Alf Widén ordnar tillståndet av sin vän Jägmästaren i Karlsby. Torsten Cederin tävlingsledare, Gustav Karlsson samt bröderna Göte och Svante Magnuson banläggare. Deltagarantalet inte allt för lysande dock.

På vårens LOK-stafett och höstens DM-kavle misslyckas MAIF, nåja, en 7:de plats som bäst på vårtävlingen, och blir följaktigt uttagna till SM, där de också misslyckas. Laget: Allan Gustavsson, Henry Wrighed och Rune Axelsson blir 88 av 96 startande.

Totte Rydell kämpar på med ungdomsverksamheten och når förbluffande resultat. 1490 starter i Ungdomens orienteringsuppbåd i skolorna. Att jämföras med 4116 i hela Östergötland och 91602 i hela landet. Får välförtjänt SOFT:s Förtjänstplakett för sitt slit.

Söndagen den 29 augusti arrangeras det första "Augustiloppet". Namnet uppfunnet av Torsten Cederin, som givetvis blir Tävlingsledare och Banläggare. Det sistnämnda dock tillsammans med Gustav Karlsson, som återigen presenterar en karta med massor av påtryck. Nödvändigt för att göra tävlingsområdet i Hålebergsterrängen orienteringsvänligt för de yngre deltagarna. Start och mål vid gården Säter.
Signaturen "Benny" skrev i Corren:

"De två banläggarna Gustav Karlsson och Torsten Cederin hade säkert lagt ner ett stort arbete på att få fram alla de bra banorna. För att få bättre hyfs på den gamla hundratusendelskartan hade de i brunt låtit lägga in nya vägar, stigar, torp och kärr som berörde tävlingsområdet. Ett av deltagarna uppskattat arbete."

Tävlingen genomförs fast det "gnisslar i maskineriet". "Torsten är en hårt arbetande ordförande", konstaterar medlemmarna surt. "Han vill vara med överallt och saknar förmåga att delegera uppgifterna. Vill man ha tag i honom är han långt borta och grejar någon liten struntsak som vem som helst skulle ha klarat. Han gör ju allt själv, utan just det han är vald att göra, alltså sektionsordförande och tävlingsledare."

På Linköping OK:s Vårtävling den 2 maj vinner Stina Magnuson och Ingrid Johnsson dubbelseger i Damernas A-klass. På DM den 18 september blir Folke Öhrner mästare i Yngre Juniorklassen.

Ingen SM-start för Stina Magnuson.

Dag-SM: 43 Gunvor Göransson, Laholm IF (Senare Lindblom och MAIF.)

På Östgötaorienteringen 29 april, på en besvärlig bana neråt Ulrika till, tar MAIF-flickorna närmast storslam, i varje fall om man jämför med övriga östgötskor: NOF:arna kommer helt bort.

Av tiderna att döma är väl Stina den enda som lyckats bra.
På samma tävling vinner Folke Öhrner Äldre Juniorklassen.

En DM-seger blir det på kavlen den 9 september i YO-klassen genom laget: Stig Nyström, Allan Gustavsson och Gösta Odermalm.

Till SM blir inte Stina Magnuson uttagen, Östergötland har 5 platser där, men på Sydsvenska Mästerskapet, med 10 platser, låter man henne vara med. Resultatet blir en 2:dra plats, 50 sekunder efter Svenska Mästarinnan i budkavle (hon vann slutsträckan) Evy Garsell, FK Friskus, Varberg. Trea blev för övrigt Gunvor Göransson-Lindblom, som senare blev hennes klubbkamrat i Motala AIF. Då tävlade hon för Laholms IF.

På våren 1957 har Gustav Karlsson sin första "riktiga" Björka-Kulla-karta färdig och tryckt i två färger. De tidigare "lapparna" hade endast fotokopierats i mindre antal allt efter åtgången. Premiärtävlingen den 7 april var "inom klubben", men till nästa söndags träningsskubb hade ryktet spritt sig och de flesta klubbar i västra länsdelen kom på besök.
Högljudda protester från en person, men han hade uppenbarligen varit utanför kartan och sprungit. Eljest verkade alla nöjda.
Fredag till söndag 9-11 augusti hade ÖOF sin elitkurs i Björka med 65 deltagare. OO Erik Johansson chef. Medhjälpare Totte Rydell och Gustav Karlsson och kartan förstås.

15 september står MAIF som arrangör av individuella DM, och det blir tyvärr en omdiskuterad sak. För det första sprack YO-klassen sedan ett par mallkartor förväxlats. Klassen sprangs sedan om på Tjalves St. Olofsträffen den 20 oktober.
Värre var att en kontroll, den sista på Seniorernas och Damernas banor, blivit felplacerad. Inte mycket, 50 meter eller så, den var ändå lätt att hitta. Det var inte ens alla som upptäckte felet. Ingen förlorade mer än någon minut eller så.
I "Corren" skrek signaturen Benny ändå ut sin förtrytelse: (Och rubriksättaren såg sin chans.)

21 år sedan en Östgötsk DM-orientering "sprack" senast.
Det är 21 år sedan en DM-orientering sprack i Östergötland, så man ska inte klaga på Distriktets DM-arrangörer. Det var 1936, och då råkade en kontroll bli felplacerad, så att hela DM-tävlingen måste gå om.

I årsboken "Skärmen" var emellertid ÖOF:s sekreterare Tage Hasselgren snällare och nämnde inte alls något av felen. Då hade ÖOF mer eller mindre godkänt tävlingen.
Sten Nordqvist, Boxholm OK vann seniorklassen med 4 minuter och det hade varit grymt att beröva honom segern, resonerade man. Och då måste man ju även godkänna Dam-tävlingen, där arrangörsklubbens Stina Magnuson vann med 31 sekunder. Men sedan fick det vara nog med överseendet.
Stina Magnuson, som även vunnit Tjällmoträffen denna höst och hade en överlägsen seger (19 minuter) i Östgötaorienteringen förra året (seger där även 1955) och en andra plats i Sydsvenska Mästerskapet att falla tillbaka på, var ju självskriven till SM. Hon ställdes emellertid utanför den fyramannatruppen, trots att ingen annan Östgötatjej på långa vägar hade hennes meriter de senaste åren.
Hämnd på klubben, eller vad.
3 Norrköpingsflickor och en från Lotorp fick göra SM-resan.

MAIF sänder två lag till Kavle-SM för Damer den 22 september och kommer på 23 och 33 plats. (51 lag anm.) I lagen springer:
Lag 1: Eva Hedlund - Ingrid Johnsson - Sonia Brask.
Lag 2: Magda Ludvigsson - Ragnhild Lindqvist - Elsa Ohlsson.
Bäst lyckades Ingrid med en 3:dje plats och Ragnhild med en 8:de, båda på andra sträckan. Starkt av MAIF att kunna ställa två goda lag på benen trots att en besviken? Stina Magnuson "hoppat av". Det skulle dröja två år innan Stina åter för fullt satsade på skogssporten.
Bakom de här uppräknade sju flickorna fanns även den tidigare SM-löperskan Karin Björkman, förut Larsson, som god reserv. Hon hade varit 6:te MAIF-tjej, på 24 plats, på DM:et.

Folke Öhrner blir efter flera jämna och goda lopp under året uttagen till SM för Juniorer, där han kommer på 23 plats, bäste Östgöte, bland de 91 deltagarna.

PS: Bäst tillägga att DM-banläggarna hette Torsten Rydell, chef, och Rune Axelsson, medhjälpare, så ingen "oskyldig" blir misstänkt.

Ett DM-tecken erövras detta år av Börje Ringebrand i Yngre Oldboy-klassen.

Gustav Karlsson ritar karta på Omberg, kommer på att Jägmästaren därnere en gång varit Distriktmästare i Halland, och ordnar Treklubb-matchen mot Linköping AIK och IKHP Husqvarna på Älgsöndagen. Endast några "Turistälgar" finns på berget och dom jagas inte.
Långa banan vinner man över båda klubbarna men tävlingen avslöjar att ungdomsarbetet helt försummats de senaste åren. Tack vare Damerna får vi i alla fall fullt lag i mål.

1959 upphöjs den två år gamla Björka-Kullakartan till DM-karta. Det är T1:s IF i Linköping som den 24 maj arrangerar DM i Fälttävlan på kartan. Gustav Karlsson biträder banläggaren och svarar för det mesta av kontakten med markägarna. Tävlingen genomförs ju under en känslig tid på våren.

Under sommaren blir äntligen Bastuflytten från Stenavadet till Sportstugan i Björka av.

Fredag till söndag 7-9 augusti håller återigen ÖOF läger vid Sportstugan med Eric Johansson som ledare och Gustav Karlsson som medhjälpare. (Är det kartan som lockar eller drar kanske MAIF-flickornas matlagningskonst ännu mer.)

6 september vinner Henry Wrighed YO-klassen i Boxholms OK:s nationella tävling och följer nästa söndag upp med seger i DM. Även lagtävlingen i klassen vinner MAIF.

1960 hade Gunnar Nylander övertagit ordförandeklubban i sektionen. Sätter igång ungdomsverksamheten och återstartar "Augustiloppet". denna gång på Björka-Kullakartan och med Jan Carlsson och Göte Magnuson som banläggare. Lovorden från signaturen "Benny" i Corren svallar:

Motala AIF:s Augustilopp blev ett topparrangemang som de 450 deltagarna gillade skarpt. På den förträffliga Björka-Kulla-kartan hade banläggarna snickrat till knepiga banor, som alla kunde gå under beteckningen "SE UPP". NAIS lille finlirare Arne Höög fick en fullträff på den nära 12 km långa A-banan genom att plocka alla 13 skärmarna med största precition. Eljest var det god spridning på topplatserna och idel säkra gossar i täten. Vilket ytterligare understryker banans förträfflighet. Det gällde att skynda långsamt på Göte Magnusons och Jan Carlssons verk, som var mera ett prov på kartsäkerhet än löpstyrka. Tjusigare målplats än det gamla ödetorpet vid en vik av sjön Stora Vänstern kunde man inte heller tänka sig. Tursamt var det också med vädret. Banorna gick alla i vänstervarv med de längsta banorna tvärs över Lilla Vänstern, som på så sätt skapade delikata vägvalsproblem.

Tilläggas kan att YO-klassens segrare Rune Haraldsson, alltså signaturen "Benny", var klubbkamrat med A-klassegraren. Klart dom var nöjda.

MAIF vann Budkavle-DM för Damer den 11 september före Norrköping OF:s flickor. På Kavle-SM den 2 oktober blev ordningen den omvända. NOF-flickorna vann med våra flickor på 2:dra plats. Förlåt, 20:de plats ska det vara.
I MAIF:s DM-lag löpte: Magda Ludvigsson - Ragnhild Lindqvist och Stina Magnuson. Och i SM-laget: Magda Ludvigsson - Ingrid Johnsson och Stina Magnuson.

På Årsmötet avgick Torsten Rydell ur Distriktsstyrelsen efter 13 år och fick ÖOF:s Förtjänsttecken i Guld som tack för sitt jobb, i första hand med ungdomsfrågorna.
Gustav Karlsson valdes i hans ställe.