Ordförande har ordet.

Tobbe är en grabb att lita på! Qvistknäckaren är inte död än, men den liknar lite Rumskullaeken (som vi som var på Skogsflickornas och Skogskarlarnas kamp mot Småland i lördags), som verkar ha dragit sin sista suck (ja, vi känner väl till enterna???), men i år finns det några gröna skott, mitt i det döda ekträet. Det finns hopp för både trädet och QK. När det gäller QK, är det vi tillsammans som har ansvaret för överlevandet.

Jag hade tänkt att bara nämna något om vad som händer i vår klubb, bara för att QK skulle synas, men Torbjörn hann före, och det var ju bra.

Alltså blir det en osystematisk rapsodi, bara för att vi ska vara underrättade om sånt som händer.

Alltså: vi börjar med slutet på fjolåret. Det var en välbesökt Nyårsorientering på nyårsafton, i den lilla skogen öster om Motala Verkstad.

Vi har haft samtal med Vätternrundan om vad vi ska jobba med. För det vi jobbar med är det som ger oss pengar. Och vi tycker nog att vi har det väl förspänt, rent ekonomiskt.

Vi har en nybildad Arrangemangskommitté, som har börjat jobba med tävlings- och träningsförutsättningarna. Det känns som att det kan funka.

Vi var många som var med på ÖOF:s banläggarkväll. Det är viktigt: nu har vi flera som har ’banläggarkort’ och alltså får vara ansvariga banläggare på tävlingar. Under våren har vi haft några egna banläggningsutbildningar, och jag hoppas att hela den gruppen (och gärna fler än så) kan komma med bidrag till vårt Oktoberlopp i Fålehagen.

Det har varit lite utbildningar, om de olika digitala hjälpmedel som finns, som Livelox, Strava och en massa annat.

Sporthallen – vad den nu heter numera??? --- har haft besök av oss orienterare, och det bjöds på inomhusorientering på den karta vi har där.

Ramons bana har sprungits tre vinterkvällar. Jag tycker att vi kanske skulle utöka till fem eller sex under kommande vinter.

Vi har haft årsmöte. Det viktigaste att rapportera därifrån är kanske att det inte kunde väljas en valberedning. Dessutom kom Leif Hasselström in som sekreterare, efter Inger. Om någon har lusta att delta, rekommenderas kontakt med Stina Korall. Det var inte jättevälbesökt, men smörgåstårtan var mycket delikat.

Åhusresan med Sverigepremiären lockade en stor skara MAIF:are till kamp i natten (som var jobbig) och de vanliga gropformationerna (som var jobbig också). Det där är en god tradition hos oss.

Vi har flitigt deltagit vid ÖOF:s, ÖIF:s och andras många samlingar, liksom lokala saker som förberedelser till Idrottens Dag.

Det har ju varit en mängd tävlingar, från Veterantävlingar till vanliga nationella tävlingar. Och stafetter har det varit: Tiomila hade besök av MAIF och vad jag har hört, så var det till slut ett mycket gott resultat. Pekingduon var också MAIF-besökt och var, som vanligt, mycket rolig.

Vi hade tävlingsresa till Närke och Ånnaboda – vi var många och de flesta var rejält trötta efteråt (speciellt jag)

.

World Orienteering Day firade vi i Fålehagen, medan blixtarna ljungade öcer skogen och regnet öste ned över oss), men vi var 57 närvarande och vi var med om att sätta nytt världsrekord tillsammans med 395.000 personer från 85 olika länder.

Ja, detta var ett hoprafs av minnen, tankar och koll i almanackan. Förhoppningsvis kan vi se framtiden an med stolthet. Vi har tävlingar att löpa, vi har tävlingar att arrangera (fast vi är lite oroliga, eftersom vi inte får kontakt med honom som ska rita vår karta för nästa års tävling).

Bästa hälsningar sänder eder eder ordförande A.